Min sambo glömmer allt
Att möta fördomar dagligen, det är Hannas vardag. Sannas pappa betydde allt för henne. I alla fall inte ensam mamma. Karin tror alltid det värsta. Men istället har han fastnat i ersättningar och utanförskap. Längtan är så stark att hon är beredd att göra allt för sin partner. Abraham oroar sig. Och framförallt - livrädd för att något ska hända sin mamma. Anneli kan jobba hur mycket som helst.
”Min sambos negativism förpestar hemmet”
Men ändå halkar hon dit ibland. Nu har min sambo plötsligt avlidit och jag står ensam med alla frågor om allt. De har kontakt flera gånger om dagen. För det första, hur ska jag få honom att förstå? För det andra, vad ska jag göra för att mina barn också ska trivas? Hon blir stel, får svårt att andas. Och de vill att deras kommunikation ska bli tydligare. Det gör ont. Blir hon det minsta sjuk förbereder hon sig för begravningen.
Men hon är van att klara sig själv och behöver stunder av ensamhet och koncentration. Hon vill verkligen att deras relation ska förbättras. När Maria blir arg exploderar hon så att hon skrämmer sin omgivning. Både Jenny och sambon vill förstå varandra bättre. Men inuti är hon djupt olycklig och kraschar, om och om igen.
Varför håller jag min sambo på avstånd?
För han är hennes stora kärlek. Saras höga krav på sig själv sätter sig i kroppen. Vi har delat på allt när det gäller bilar, möbler, hyror, inköp mm. Han har misslyckats med så mycket i livet, så varför skulle han lyckas i framtiden? När mamma behöver henne är Elvira beredd att släppa allt. Vi har inte kunnat få några barn, men när dödsfallsintyget kom härom dan, står det att han har en dotter som han blev pappa till för 56 år sedan.
Men att sänka kraven på sig själv klarar hon inte. Malin, 47, vill inget hellre än att höra till. Så plötsligt dog han, oväntat och alldeles för ung. Min yngsta har svimmat hemma för att det inte har funnits mat, för min sambo "glömmer" bort att fixa mat till henne. Erik har svårt att tro att människor vill honom väl. Behöver det vara såhär? I nära relationer blir han misstänksam och håller tillbaka sig själv och sina känslor.
Efteråt får hon enorma skuldkänslor. Farah har bestämt sig, hon ska inte bli som sina föräldrar. Isabella har inte riktigt kraft att vara mamma, fullt ut. Jag har varit sambo i 50 år. Hennes dotter bor just nu hos en släkting, vilket känns som ett stort misslyckande. Hon har även mått psykiskt dåligt. Hur ska hon lära sig kontrollera sin ilska? Jenny är 34 år och sambo sen två år tillbaka.
Åren de går men sorgen lättar inte. Elvira är känslig, arg och lättprovocerad. Hon glömmer relationer och tar inte hand om sig själv. Han tycker att ingen lyssnar på honom. Rune, 23, vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Det blir kvävande och istället blir hon lämnad gång på gång. Hur ska hon lära sig hantera sin prestationsångest? Går föräldraskap i arv?