Gula havet öster om kina
Slätterna runt om dem täcktes av ett nätverk av kanaler och dammar. Omkring år f. Det betydde också att alla människor inte behövde ägna sig åt att skaffa mat. Alltså kunde han sälja överskottet och köpa annat istället. [1] Floden har fått sitt namn av det slam den för med sig och som ger den dess gula färg.
Gula floden rinner genom norra Kina och mynnar ut i Bohaihavet. Då kunde en bonde odla mer än hans familj behövde. Så småningom sträckte sig kanalerna flera kilometer bort från floderna. Efter hand som bevattningssystemet växte krävdes först att en hel by, sedan att många byar och till sist att ett stort område styrt av en stad samarbetade. Detta är naturligtvis bara en del av förklaringen till hur en civilisation växer fram, men en viktig del.
De kunde alltså bara utvidga sitt område till en viss gräns. Bönderna byggde dammar där vatten kunde sparas och ledas ut på fälten i rätt mängd. Systemet växte mer och mer. Deras land kallar vi Mesopotamien Tvåflodslandet, se karta. En annan av civilisationens grundstenar var specialiseringen, att alla inte var tvungna att göra samma sak. I staden Jeriko i nuvarande Israel konstbevattnades grödorna omkring år f.
Dessutom hade städerna begränsad tillgång på vatten. Nästa steg var att gräva små diken som ledde vattnet till fälten. Men de båda samhällena blev aldrig mer än städer.
Huangshan, Gula bergen
Indus, Ganges och Bramaputra rinner upp mycket nära varandra och tar olika vägar genom den indiska subkontinenten ut i olika delar av Indiska oceanen. Till en början räckte det med att släkten eller klanen hjälptes åt. Invånarna trängdes på gator och torg. Jordbruk och konstbevattning hade lagt grunden till välståndet. En del människor blev bönder; andra soldater; hantverkare, skrivare eller präster. Så småningom blev jordbruket effektivare, bland annat genom konstbevattning.
16 fakta om Gula havet
Runt städerna utbredde sig vidsträckta fält med olika grödor. Bevattningssystemet hade redan blivit för stort för att den enskilde bonden skulle kunna klara av det själv. I hundratals bodar bjöd försäljare och hantverkare ut allt från enkla krukor till dyrbara smycken. I städerna fanns tempel, palats, stormäns boningar och vanliga småhus. I staden Çatal Hüyük i nuvarande Turkiet levde år f. Kr folk som kunde konstbevattna.
Mycket förenklat kan man säga att i början gick det mesta av varje bondes hela tid och energi åt för att skaffa mat till sig och sin familj. Sedan blev också den för liten. Att många bofasta människor som inte tillhörde samma släkt samarbetade, var början till den moderna civilisationen och därmed till staten. Sumererna måste samarbeta. En flodkultur är en högkultur - en tidig civilisation - som uppstått kring ett flodsystem vars existens har utgjort grundförutsättningarna för samhällsutvecklingen kring floden.
Gula havet (kallat Västhavet i Nordkorea och Sydkorea), är en vik av Östkinesiska havet och Stilla havet mellan Kina och Koreahalvön som har sitt tillflöde genom Gula floden (Huang-he). Konstbevattningen gjorde att skördarna ökade. Sumererna däremot hade tillgång till de två stora floderna Eufrat och Tigris och blev de första att utnyttja konstbevattning i stor skala. Kr började sumerernas magnifika städer växa fram längs stränderna av Eufrat och Tigris i nuvarande Irak.
Samhället specialiserades. De sumeriska bönderna började enkelt. Både Jeriko och Çatal Hüyük byggde sin handel på en enda vara; salt för Jeriko och stenarten obsidian för Çatal Hüyük. På den här sumeriska lertavlan har skrivaren antecknat hur stora skördarna blivit av korn, vete och bovete ett viss år. De bar vattnet i krukor från floderna till sina fält. Sumererna var inte först med att lära sig konstbevattning.
Det blev nödvändigt att kontrollera hur stora skördarna blivit för att kunna ta ut skatt. Mekong rinner söderut genom en rad länder och mynnar ut i Sydkinesiska havet söder om Ho Chi Minh-staden i Vietnam.