Judiska världskongressen 1945
Wainstein från Finland menade att de finska judarna enhälligt beslutat att låta sig anslutas till kongressen och ville därför att det skulle bli en gemensam nordisk sektion.
Judiska världskongressens tidiga verksamhet i Sverige
Så även i Sverige. En starkt bidragande orsak till att sektionen bildades var att Skandinaviska Zionistförbundet den 19 mars , på förslag av Norbert Masur, bestämde sig för att ansluta förbundet till WJC. Vid konferensen deltog även Marcus Ehrenpreis och Hugo Valentin som var förbundets ordförande. En provisorisk styrelse av den svenska sektionen höll ett första möte i Marcus Ehrenpreis bostad på Grev Magnigatan 6 i Stockholm, den 22 oktober Närvarande var förutom den provisoriska styrelsen som valdes vid mötet även ett antal representanter för de nordiska församlingarna.
American Jewish Committee AJC hade bestämt sig för att inte delta eftersom den såg den planerade kongressen som en judisk världsregering eller parlament och avvisade den som ett uttryck för judisk nationalism. Judiska världskongressen World Jewish Congress, hädanefter WJC inrättades i Genève vid den konstituerande kongressen den 8 till 15 augusti Arbetet för att få en judisk världskongress till stånd hade visserligen pågått sedan fredskonferensen i Versaille, men det var först som en reaktion mot nazismens framväxt i Tyskland och den växande vågen av europeisk antisemitism som processen tog fart på talet.
I den första styrelsen satt bland andra två av kongressens grundare: rabbinen Stephen S. Wise, en av USA:s främsta judiska ledare, blev kongressens styrelseordförande, och sionistledaren Dr. Nahum Goldmann, som varit verksam i Tyskland men nu verkade i Schweiz, blev ordförande för administrationen. Sedan grundandet har kongressen varit ett permanent organ med kontor runt om i världen. Judiska världskongressen välkomnar svenskt lagförslagLyssna från tidpunkt: Organisationen World Jewish Congress, den judiska världskongressen, ställer sig bakom justitieminister Morgan Johanssons förslag att göra det till ett brott att förneka förintelsen.
Inför församlingen förklarade Ehrenpreis att han hade avstått eftersom världens stora judiska organisationer och församlingar inte var representerade i kongressen och att den därmed inte skulle förmå skapa den judiska enhet som var dess syfte. Istället betonade han betydelsen av de redan existerande och historiskt prövade judiska institutionerna, de judiska församlingarna runt om i världen. Sektionen konstituerade sig officiellt den 27 maj Då hade femton judiska organisationer i Sverige anslutit sig till sektionen och ytterligare några var representerade som observatörer.
Joint förkastade nämligen judisk nationalism och såg dessutom kongressen som en potentiell konkurrent om donationer från amerikanska judar. Han ansåg att de östeuropeiska judarna och deras intressen var överrepresenterade i förhållande till de västeuropeiska och amerikanska. Det beslutades att sektionens syfte skulle vara att skapa en representation av judarna för att samordna krafter och resurser för att trygga judars rättigheter och religiöst och kulturellt återuppbygga de judiska församlingarna och verka för ett nationellt hem i Palestina.
Även den stora amerikanska judiska hjälporganisationen American Jewish Joint Distribution Committee, känd i Sverige som Joint, motsatte sig bildandet. Den bildades [ 1] i Genève i Schweiz för att flytta till New York i New York i USA. Det bestämdes vid mötet att styrelsen skulle bestå av en ordförande: Ehrenpreis, en vice ordförande för Sverige: Hugo Valentin, en vice ordförande för Finland: Leo Wainstain, en sekreterare: Fritz Hollander, en ännu icke namngiven vice sekreterare, samt en kassör: Norbert Masur, en representant för Malmö: rabbin Elieser Berlinger och en ännu inte vald representant för Göteborg som inte hade skickat någon företrädare till mötet.
Till skillnad från många andra judiska organisationer deklarerade WJC att omvärldens regeringar hade ett ansvar att stödja de judiska hjälporganisationerna eftersom arbetet med att ta hand om de judiska flyktingar som flydde Nazityskland var en alldeles för stor uppgift för att de själva skulle klara den. De norska och danska representanterna var däremot rädda att en anslutning av de ockuperade ländernas judar skulle kunna leda till repressalier mot skandinaviska judar och förordade en svensk sektion med finsk representation.
Storch var en judisk affärsman från Riga som hade kommit till Sverige som flykting medan Hollander hade kommit till Sverige redan för att sköta familjeföretagets verksamhet i Sverige. Tillsammans med Hollanders kompanjon Norbert Masur som också hade kommit från Tyskland och nu levde i exil i Stockholm, skulle de bli nyckelpersoner i kongressens räddningsverksamhet i krigets slutskede. Personen som rekryterades för uppdraget var Raoul Wallenberg.
Judiska världskongressen (engelska: World Jewish Congress) är en internationell judisk organisation. Det skulle dröja till hösten innan en svensk sektion av kongressen bildades och till maj innan den officiellt konstituerade sig. Han tackade därför nej till att själv delta i kongressen och ordnade istället så att Arthur Henriques, sekreterare i Mosaiska trossamfundet i Köpenhamn, som hade anmält sig till konferensen, observerade och rapporterade till Stockholm.
World Jewish Congress och andra sionistiska organisationer kom att utgöra en plattform för ytterligare hjälpverksamhet, men även för missnöje med de etablerade organisationerna. Varken den ledande brittiska organisationen, British Jewish Board of Deputies eller de judiska församlingarna i Nederländerna deltog och enligt Henriques var även de franska och schweiziska judarna dåligt representerade.
Efter en diskussion valdes följande personer till sektionens första officiella styrelse: Jacob Ettlinger, Paul Fränkel, Fritz Hollander, rabbi A. Till mötet erbjöds Mosaiska församlingen i Stockholm att ansluta sig till sektionen. Ehrenpreis hyste dock tvivel om värdet av en judisk världskongress. En kommuniké om att en svensk sektion hade bildats gick ut genom TT och publicerades bl.
Judiska världskongressen – Wikipedia
Tidigt i juni samma år frågade Ehrenpreis Káláman Lauer, en ungersk-judisk affärsman i Stockholm, om han kände någon person som kunde passa för uppdraget och Lauer föreslog sin affärspartner, Wallenberg. När nyheterna om nazisternas pågående massmord på judar spred sig några år senare ansåg många judar att de etablerade hjälporganisationerna var otillräckliga och gjorde för lite. Organisationens huvudsyfte skulle vara att skapa ett världsomspännande judiskt representativt organ baserat på idén om det judiska folkets enhet, demokratiskt organiserat och i stånd att agera i frågor av gemensamt intresse.
Personen i fråga skulle utrustas med diplomatpass och behövde svenska legationens stöd i Bukarest eller Budapest. Enligt honom skulle en kongress varken kunna skapa enighet eller framkalla riktigt konstruktivt arbete. Trots motståndet från flera av de stora väletablerade judiska organisationerna grundades kongressen alltså till slut, Mosaiska församlingen i Stockholm erbjöds åter att ansluta sig men avböjde även denna gång, av samma anledning som tidigare.
Församlingen avböjde, denna gång med hänvisning till församlingens status som officiellt organ. Kongressen skulle ta sig an uppgiften att mobilisera det judiska folket och demokratierna mot nazismen, att kämpa för lika politiska och ekonomiska rättigheter för judar överallt, särskilt i Central- och Östeuropa, samt att verka för att stödja upprättandet av ett judiskt nationalhem i Palestina.